Julafton

Vi inledde årets julfirande med att tillsammans med alla barn mysa med allt julgodis till uppesittarkvällen dan före dopparedan. Så härligt att ha ALLA hemma.

Vi har gjort lite olika genom åren på julafton. I år testade vi att bara ha lite familjemys på morgonen. Hasse väckte trötta mig kl 8 och drog ut mig på en rask promenad på 5 km på hala vägar i ett tyst och helt stilla Nättraby. Härligt! När vi kom hem väckte vi de som sov och fixade risgrynsgröt och frallor för en gemensam frukost.

För att minska tomtens börda och tiden det tar att öppna alla julklappar hade vi lite julklappsutdelning efter frukost. I år skulle Maja o Emil iväg så för deras skull var det lite extra mysigt - annars har de suttit i Majas rum och öppnat paket innan de åkt. Vi säger varje år att vi inte ska köpa så många julklappar...ändå blir det hur mycket som helst.

I en tid då tiggeriet breder ut sig och det är den ena nöden efter den andra i världen får i alla fall jag mig en tankeställare. Är man en bättre förälder om man ger sina barn 10-15 julklappar? Tror barnen att man älskar dem mer om de får många julklappar. Svaret på båda är naturligtvis nej. Så varför hamnar man i detta år från år? En orsak är att vi har råd att köpa julklappar- hade vi inte haft det hade de ju inte kunnat få så många. Men om vi nu har råd - då kanske vi skulle göra barnen och oss själva mer delaktiga till hur man kan hjälpa andra människor som inte har samma förutsättningar som vi? 
Det var en av anledningarna till att jag älskade att fira jul i Sälen. Fokus på att åka skidor- INGET fokus på julklappar etc. Alla barn var nöjda ändå!  

Nog om det. Vi förberedde julmaten så kl 14 när familjen kom hade jag förberett skinkmackor där de fick välja senap eller rödbetssallad till.

Därefter var det Kalle och jag valde då att vara i köket. 

När programmet var slut var maten klar. Jag är inget fan av Kalle och hans jul men jag vill inte vara utan det och jag vill inte att någon annan inte ska vilja se det. Det är tradition men det passar bara så bra in med planeringen om jag INTE ser på det. Jag ändrar mig kanske till nästa år igen- vi gör ju aldrig lika:) 

Naturligtvis hade vi snaps-visor. Det är Ninni som brukar stå för dem och denna gången fick vi ett sånghäfte från serviceförvaltningens löneenhets julfest:) Hasse tyckte det var kul sånger:)

Vi funderade idag på hur länge man har en tomte. Har man det även om yngsta barnet är 16? Nu är ju Annie bara 12 men vi bara pratade om det för...det är ingen som vill vara tomte här hemma:) Ha ha men i vilket fall kom det en tomte i år också.

I år var vi 16 personer här hemma. Pelles flickor Frida och Elin var med men vi saknade 4, Melker som jobbade, Nute och Magnus som spelar golf i Spanien och Stellan som inte finns med oss mer. Det kändes bra att ge Hasses mamma ett album från sin 80-årsdag där han med ett stort leende avslutar hela boken. Hon blev verkligen jätteglad över det.

Efter julklappsutdelningen var det en timmes mingel innan det var dags för Karl-Bertil Jonssons jul- en underbar, fantastisk saga som har så mycket att säga och som leder till eftertanke. 

Återigen får man samma tankeställare som innan. När alla efter detta program åkt hem gick jag in på UNICEFS hemsida och blev världsförälder. Känns så bra! Somnar gott efter en lång dag och precis som i Karins bok får bilden av Stellan avsluta detta inlägg från julen 2014.

Kärlek till er alla!

/Tessan