Jobbet kan jag inte välja bort. Jag måste jobba mina 40 h. Att köra sina barn till och från träningarna gör vi för att de tränar i en förening som har sin hemmaplan på Hästö. Det är lite krångligt att ta sig dit och hem. Julia och jag pratade om det i bilen idag. Hon tränar ju fyra gånger i veckan. Om vi hade låtit henne ta bussen varje gång skulle hon nog lagt av att träna- restiden hade liksom tagit udden av det roliga.
Så ni som tycker synd om mig och/eller min familj för att jag (och min sambo) har ett hektiskt men innehållsrikt liv (inte stressigt) har två val.
1. Antingen slutar ni tycka synd om mig och/eller min familj. Vi trivs med att sitta med logistik och planeringar inför varje dag:)
2. Sluta läs min blogg. Den är nämligen frivillig att läsa.
Svaret på hur jag hinner blogga kommer nu;
När alla våra måsten (körningar till och från träningar, personalmöten etc) är klara är klockan sällan senare än 19.00.
Då har vi oftast ätit middag (det gör vi varje dag) och plockat undan i köket osv. Vårt minsta barn lägger sig halv nio. Vi har alltså minst 1½ timme på oss att sitta med henne vid TV:n. När den näst yngsta lägger sig kl 21.30- då är det tre tonåringar kvar uppe och DÅ känner jag att jag kan blogga. DÅ har jag MIN tid. När sambon jobbar går han oftast och lägger sig vid tio- jag lägger mig nästan aldrig före 23 och då sitter jag vid min dator. Mitt bloggande går alltså inte ut över min familj (jo min sambo när han vill ha sällskap upp i sängen kl 22)!
Detta hade jag inte alls tänkt blogga om idag utan jag hade tänkt berätta om min roliga dag på jobbet, men jag ska ha lika roligt i morgon så jag berättar om det då:) Om stjärnäventyret!! I kväll har vi gjort det i arbetslaget- i morgon gör vi det med barnen.........
och nu är kl 22.55 så.........hörs imorgon:)
/Tessan
Bra svar på tal. Jag önskar att jag kunde vara så struktuerad som du är Tessan. Du är min förebild. Kram H
SvaraRaderaJag håller med dig Therese, jag gillar i alla fall att läsa om dig och ditt liv och tycker du är oerhört stark. Kram Marie
SvaraRaderaJag tycker också att det är kul att läsa om ditt hektiska;-) liv. Håller fullständigt med dig! Du har fått en stor familj och du tar hand om alla samtidigt som du inte glömmer bort dig själv, starkt jobbat! Hade ju varit tråkigt om du inte hade haft något att blogga om eller tiden till det. Lite som min blogg..;-) Kram Malin
SvaraRadera