Hon rasade i vikt vilket förmodligen berodde på stress, men vem hade inte varit stressad med pressen från två jobb och dessutom två barn hemma?!
Viktnedgången sågs självklart som något positivt till en början men omgivningen började nog misstänka att allt kanske inte stod rätt till vilket Mimmi i första hand viftade bort rätt snabbt..
Våren kom och med den följde ännu mer jobb med bla glassfabriken och invigning av ubåtshallen.
Då började även symptomen bli värre och hon fick knappt behålla någon mat och tröttheten blev mer påtaglig.
Sommaren passerade och i början av augusti märkte Mimmi att hon såg gul ut i ögonen, men trodde det kanske kunde bero på ljuset i hissen.
Den 11 augusti gick Mimmi som vanligt till jobbet men rätt snabbt kände hon att det var något som inte stod rätt till, hon var yr och kunde knappt stå på benen.
Detta var första gången Mimmi sjukskrev sig och gick hem.....
Hon hade i tankarna att hon antagligen borde uppsöka en läkare så kl 18 samma kväll ringde hon 1177 som uppmanade henne att direkt söka läkarvård!. (Självklart hann tokan gå ut en sväng med hunden först)
Diagnosen löd: Förmodad gallsten!
Mimmi blev inlagd i väntan på ett ultraljud och det blev en jobbig natt med oro inför operation..
Dagen efter gjordes undersökningen som planerat..
Men läkaren var tyst....
-borde han inte sagt att han hittade stenar?
När han senare kom tillbaka med information om att han hittat något. handlade det inte om några stenar, utan en tumör...
En tumör på bukspottskörteln...
Hon fick då även veta att denna inte gick att operera..
Mimmi genomgick flera aggressiva behandlingar fram till den 23/10 då det var dags att genom röntgen få svar på hur tumören reagerat på behandlingen.
Tyvärr kom beskedet att det inte gett någon som helst inverkan..
Mimmi går nu på två olika sorters cellgifter och snart är det dags att få en röntgen igen för att se om förändring skett men förhoppningarna är inte stora...
Så vem är då jag som skriver om Mimmi?
Vi har känt varandra sedan tonåren men inte direkt haft någon kontakt de senaste åren.
Men via mitt ideella arbete på stödkassen fick jag återigen kontakt med Mimmi vilket egentligen började med att hon va nyfiken på en fond vi hade fått hjälp utav.
Några dagar senare pratade vi igen och då förklarade Mimmi att hon själv kanske skulle behöva en fond...
En fond för att ta sina barn på en resa innan det var försent, så att de kunde skapa fina minnen tillsammans.
Självklart ville jag ställa upp!
Jag tvekade inte en sekund så via stödkassen sökte vi hjälp med bla presentkort, upplevelser och sådant som kunde underlätta deras vardag..
Ju mer jag pratade med Mimmi kom det fram att det finns en chans...
En chans att hon kanske får uppleva mer än bara Pontus student till sommaren,vilket är hennes mål...
Men den chansen finns i Tyskland och den kostar pengar, pengar som inte finns....
Just nu i denna stund som jag skriver detta har Mimmi kontakt med läkaren i Tyskland och vi väntar på svar om hon kan få komma.. Men vi behöver ER hjälp!
Alla kan vi göra något litet,för att tillsammans göra något stort...
Först och främst satsar vi på att Mimmi får komma till Tyskland!
Men... blir så inte fallet.. kommer varenda bidrag gå till att familjen får skapa minnen och få göra sin resa tillsammans innan det är försent...
Pontus har redan förlorat en förälder... Han och Casper behöver ha sin mamma kvar,
Kickan behöver sin dotter och Anna-Karin, Peter, Mats och Jonny behöver sin syster.
Självklart kommer vi uppdatera er om vad som händer hela tiden.... hela vägen.
Så jag ber er...
Hjälp oss!
Nu har du chansen att på riktigt kunna rädda liv eller ge livet en större mening.
DU kan få vara med och påverka...
SEB 5677-0016214
Swish 0708529653
Jag har gett ett bidrag- gör det du också. Många bäckar små.....
/Tessan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar