Jag hade lovat Emil och Maja att springa med dem i kväll. Emil har fått höra av sin skolsköterska att han är för mager. Han har därför inte velat springa för han har trott att det leder till garanterad viktnedgång. Efter att ha haft ett litet samtal kring matbordet häromdagen garanterade vi att om han springer får han muskler som väger mer som leder till att man äter mer och då förhoppningsvis går man upp lite i vikt:) Då blev han supertaggad till att börja springa. Vi sprang 4,3 km och Annie cyklade med oss. Sakta sprang vi - allt för att det skulle ge en positiv upplevelse för alla. Maja drog ifrån (hon har ju kondition) men vi höll ett lugnt behagligt tempo. Ska göra om det och jag måste säga att det är bra för mig att ha lite dragplåster när jag ska upp ur diket:)
Jag fortsätter i detta ämne. Mitt knä: Jag har känningar efter korta stunder och det känns väldigt avlägset att springa en mil inom ett par veckor. Pratade med en Magnus som springer marathon och han sa att det garanterat är löparknä jag har. Jag fick två supertips som enligt honom är lika effektivt som det gör ont- för ont gör det. Man ska ligga på sidan med en rulle under sig och rulla på den fram och tillbaka från knäet till höften och den kommer åt punkter så man bara vill skrika! Så höll jag på med en hård papprulle och Hasse undrade vilken skruv som var lös denna gången:) ....sen gick det en timme.......och Hasse kollar nyheterna om Carolina Klufts comeback och då ligger hon EXAKT LIKADANT!! Jag är liksom inte ute- nej- jag är ganska inne faktiskt. Jag vet exakt vad jag håller på med:)) *så nöjd* (foamroller heter den på bilden)
I morgon är det jobb och sen p-möte, men jag har ingen möjlighet att närvara på det. Hasse jobbar till 19 och jag har en dotter som ska köras till Statoil kl 16.45 och som sen ska hämtas igen kl 18.15. Dessutom behöver jag ju laga middag. Så är det, men i min värld går familjen före i detta fallet.
Sova nu:)
/Tessan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar